Mammamonster – världens hemskaste bästa monster

Synopsis

När mamma blir arg förvandlas hon till ett eldsprutande monster, Mammamonster. Det är det hemskaste monstret av alla, men ändå det bästa, för hon är min mamma även om hon inte riktigt är det just då. Och jag har kommit på ett knep för att få mamma tillbaka  …

Mammamonster

Det här är jag:

Och det här är min mamma:

• 

• 

• 

Men ibland förvandlas hon till ett monster:

Och då, då måste man gömma sig. För Mammamonster är inte att leka med.

Mammamonster har röda ögon, mörk blick och en lysande grön hud. Hon skriker och sprutar eld, som en drake. Hon är hemskare än de monster som bor i rymden och de som finns i garderoben eller på film. För hon är verklig och försvinner inte om man drar täcket över huvudet eller om man försöker önska sig till en annan plats, men av alla monster i världen är hon ändå det bästa.

Det är inte mammas fel att hon ibland förvandlas till ett monster. Hon bara gör det. Om jag och min lillasyster Ida skriker och bråkar med varandra, då går det snabbt minsann för mamma att bli ett monster.

Det är lite som att leka Björnen sover, så man får vara på sin vakt. Kanske blir man uppäten om man går för nära?

Mammamonster har ett eget språk med många konstiga ord som Ida och jag inte kan förstå och vuxenord som vi barn inte får säga. Ibland gråter hon också. Men monster kan väl inte vara ledsna?

Man ser på mamma när Mammamonster är på väg fram. Håret blir styvt och tovigt och stora huggtänder växer ut ur hennes mun. Sedan sprutar det ut eld genom munnen när hon pratar.

• 

• 

Vår storasyster Lisa säger att man nog skulle kunna koka kaffe på elden, men vi småbarn dricker ju inte kaffe. Korv kan man grilla då, säger mamma när hon lägger sig i ett samtal som hon inte vet handlar om henne själv. Eftersom hon inte alltid lyssnar.

Det är inte många som vet om det, att mamma är ett monster. Ingen av våra kompisar och ingen på skolan. Monstret visar sig bara när vi är ensamma hemma. Mamma vet inte ens själv att hon blir ett sådant fult monster ibland. Så ibland tycker jag faktiskt lite synd om henne.

Det tog lång tid, men nu vet jag hur man gör för att hon ska bli vår mamma igen. Det går inte att ge henne godis eller nåt sådant. Det enda som hjälper mot Mammamonster är att försiktigt smyga sig fram till henne bakifrån, så att hon inte ser en, och ge henne en lång varm kram.

Sedan väntar man. Då går luften ur henne och monstret blåser iväg i vinden. Kvar står en snopen mamma som ger mig en puss och som undrar hur jag mår.

• 

• 

– Jag mår bra mamma. Hur mår du?

– Bra, men jag har lite ont i huvudet. Jag måste nog dricka lite vatten.

– Såg du monstret?

– Vilket monster?

– Mammamonster.

– Nä, skrattar mamma, helt ovetandes. Hur såg det ut?

– Lite som du men ett monster, med långa tänder och eldsprutande mun.

– Älskling kan du se om du hittar den där biblioteksboken ”Kajsa åker och handlar”? Vi måste lämna tillbaka den imorgon.

– Och det äter små barn …

– Jaha, säger mamma. Nu har hon slutat att lyssna, men monstret är bortblåst och vår riktiga mamma är tillbaka. Tills Mammamonster vill komma fram igen vill säga. Och när det blir, det kan man aldrig riktigt veta …